Sitter hos min finaste med ett leende på läpparna, åker hem imorgon för 2 dagars jobb för att sedan komma ner för en helhelg här igen med hockey och annat kul! :) Jag har det för bra ibland alltså. Hoppas V.9 går fort bara, då blire jobb hela långa veckan, sen hoppas jag på iaf 2 dagar ledigt :) Vore ju helt underbart att få fira Ls födelsedag tillsammans med honom! 3 månader klarade, 2 kvar. Det går bra nu!

Hoppas på norgejobb tillsammans med hjärtat!
Det vore underbart. Jag älskar oss! ♥

det var då, en annan del av mitt liv, när jag gav upp så himla lätt. sjukt att kämpa för ett förhållande så hårt egentligen, snacka om att man blir blind när man är kär vissa gånger. jag satt här i lars säng nyss, han är på jobb, och var ledsen för att jag är tvungen att åka hem imorgon igen... väldigt jobbigt var det alldeles nyss! skriver cv, tänker på att jag verkligen börjar bli gammal, får lite ångest och sätter på en gammal låt och tankarna blir som skillnaden mellan svart och vit. blir nästan rädd för mig själv vissa gånger. vilket härligt liv jag lever egentligen, har ett jobb, underbara arbetskamrater, världens bästa pojkvän, finaste familjen, tusen drömmar om framtiden. så även om jag sitter här i sängen och känner mig gammal, skriver cv, spelar poker och är sjuk så är jag glad för allt det ändå. och snart kommer lars hem igen :) mitt fina hjärta ♥ PUSS

Fick vakna upp bredvid L och äta en frukost med honom. Bara det är guldvärt just nu! Nu väntar 1.5 mil på skidor om jag fixar det, sen vidare på tjejkväll, där väntas det vin och lax och en massa goa brudar :) Bra dag kan vi nog kalla det! Puss

Konstigt hur hela ens liv kan förändras på bara några månader. 2 månader närmare bestämt, och hur det är att ha ett helt nytt förhållande, att ha ett jobb, att få en lön.... Allt är så mycket bättre! Hinder som funnits i livet har jag ordnat upp, få människor att förstå att de är större för mig, mindre stora för andra. Men det som betyder något för mig är hur jag vill ha det, hur det är för mig. Inte alls för att vara egoistisk eller så... Men det är så det är! Man måste se sig själv i centrum för att ibland kunna se ur andra människors vinklar. Men jag bestämmer själv hur jag vill leva, sen hjälper jag alla andra att gör det bästa jag kan för dom. Jag vill att alla ska må bra, jag vill inte vara ovän med någon, jag vill bara inte att någonting ska vara "konstigt". Förstå mig rätt, eller förstå mig fel. Är man kär i någon, även om man framstår som en skitstövel, då står man för att man varit den där jävla skitstöveln och lever utifrån det. Ger man blickar som betyder något annat än bara en blick när man egentligen har det där stadiga förhållandet, eller känner någonting annorlunda för någon annan, då vill jag inte kalla det kärlek. Det är inte kärlek då. Inte för mig. Allt ska vara så självklart och så tror jag att det är för många. Jag tar allt på kanske lite för stort allvar, jag är skör för minsta lilla efter allt som hänt, jag är rädd att förlora den jag vill leva med. Men på slutet har jag växt, på slutet har jag och Lars växt! Allt är på andra villkor, allt är så mycket bättre, så mycket större och något mer betydelsefullt. Tror inte jag kan förklara det på ett bättre sätt...

Jag trivs så bra här. Jag älskar att komma på träningar och att alla är glada och hälsar på en. Jag älskar att bara kunna höra av sig till någon och aldrig behöva vara ensam om man inte vill det. Att alla är så framåt. Jag älskar att Lars familj är så fasligt underbara rakt igenom. Jag älskar att alltid vakna bredvid han med stort H, att alltid somna bredvid honom, att alltid laga middag tillsammans med honom, att alltid hitta på en massa skoj tillsammans med honom! Jag trivs så hiiiimla bra här :) Men imorgon väntar jobb igen, så det är bara att bita ihop och gilla läget :) ♥