jobbig dag.

Undrar just varför jag lagt bloggen på hyllan totalt?

Idag behöver jag bara skriva att jag är ensam hemma, att tårarna rinner ner från mina kinder, att jag är mörkrädd och att det är precis 4 år sen den finaste människan jag någonsin känt lämnade jorden! Hur kan det vara så jobbigt fortfarande?
Jo, för att jag vill att hon ska se att jag är lycklig, att jag har en fin pojkvän, att hon skulle få träffa mina barn, att hon skulle få följa med i allt som mitt liv kommer att ge mig. Dumt att tänka så, för allt försvinner någongång, men jag vill det så gärna! Bara för att hon alltid fanns där och aldrig gjorde mig illa. Så som alla människor borde vara ♥

svaret - :)

Jag vet ju det kusin.... jag är älskad! Varför skulle annars någon gå upp för att göra våfflor till mig klockan halv sex på morgonen? :) Dax att skärpa sig tror jag bestämt. Hur onödigt är det inte att gå runt att oroa sig i onödan när man inte vet?! Bara dumt. Dags att glädjas åt andras framgångar, försöka att inte kolla i backspegeln och leva ett lyckligt liv... Tillsammans med den jag älskar mest! Jopp, så ska det vara :)
På tal om EKG:t ... jag mår ibland så illa efter jag tränat och hjärtat hoppar lite som det vill. Därav ekg:t! Blev vidareskickad till Falun för, ja, vad det nu hette.... ner med en slang i halsen och kolla på hjärtat! Det var inte alls säkert att det var något farligt, men bara för att vara på den säkra sidan så ska vi kolla upp det :)
Tusen kramar till dig!

hat och kärlek går hand i hand.

Det var länge sen nu... känner att jag behöver skriva av mig just precis nu!
Bara för att jag fick lite tid över i allt jobbande och allt annat viktigt här i livet.
Om någon fortfarande ens läser vill säga ;)

Sitter med ekg:t på mig, en jävla massa sladdar, känner mig sjuk... lite läskigt faktiskt!
Hoppas på att det inte är någon fara, men ska bli kul att se vad det visar imorgon :)
Även om det troligtvis inte är någon fara. Hoppas inte!!!

Annars hatar jag livet lite ibland, men älskar det desto mer. Frågan är bara hur man ska lära sig att lita på en människa som tidigare gjort en illa? Den största frågan som snurrar i mitt huvud dagligen, frågan som gör att jag mår lite sämre än jag borde. Kan människor förändras? Egentligen? ........ ingen idé att jag filosoferar mer i det! Eftersom jag inte kommit fram till något svar på en månad, så gör jag det troligtvis inte nu heller.

Men nu till er få som fortfarande läser........
tror ni att en människa kan förändras?
lära sig av sina misstag?
kan ett sår som gjort själen illa läka?
klarar jag av att leva med det här hela mitt liv?
.... för det är ju det jag vill!

Puss!

RSS 2.0