only hope.

Borde åka hem, borde sätta mig ner med min bästa vän och bara vara.
För att det är det enda som känns rätt just nu.
Annars vet jag inte vart jag ska ta vägen...
Jag behöver så mycket mer.
Jag hatar mig själv för det!

That's it. Jag önskar livet vore lite enklare ibland.
Men vad det går ut på är att glädjas för det som gör en lycklig
och kämpa sig igenom det jobbiga. Ja, typ så.
Ibland stannar man bara där. Mitt i någonstans.
För man vet inte vart man ska ta vägen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0