Det enda jag ser framför mig just nu är en ljus framtid tillsammans med Lars, någon att dela äventyren med, någon att hålla kär, någon att lära sig lita på till 100%.. En riktig utmaning efter allt vi råkat ut för, men det ska gå, magkänslan säger mig det. För det är vad jag längtar efter och lever på när jag känner mig som mest nere. Jag vet att dom där jättebra dagarna kommer! När vi bara är två, långt borta från det här, har tid för bara varandra. Förr eller senare är vi där, tillsammans :)

Kom på mig själv igår att det nog är dags att börja bry sig om sig själv lite mer. Och inte BARA alla andra! Nej, jag är ingen egoist, så långt ifrån egoist man kan vara tror jag.... Men jag behöver nog lära mig ett och annat för att må bättre! Ni som läser et mycket väl att mitt liv är en berg- och dalbana. Det går inte att undgå ;) Så varför inte passa på när man har tiden över. Jag gör ett försök åtminstone, på riktigt!