En vän

Jag ler varje gång du kallar mig gumman.
Jag ler varje gång jag kollar in i dina vackra ögon.
Jag ler varje gång jag hör din röst.
Jag ler varje gång du ler tillbaka mot mig.

Du gör mig glad.
Jag är rädd.
Jag är fruktansvärt rädd.
Kärleken gör mig mörkrädd.
Men fortsätt, för du gör mig glad!


Läste några inlägg i min gamla blogg precis.
Bland annat det här inlägget ovan.
Som givetvis handlar om Lars, mitt hjärta.
Satan vad vi har kämpat du och jag.
Jag hade lovat mig själv att aldrig må dåligt
för att jag var rädd att förlora tryggheten igen.
Men jag förlorade aldrig tryggheten med dig,
inte ens när det var som värst!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0