Kommer på tanken ibland varför man i hela friden ska behöva ljuga, radera meddelanden på telefonen för att man är rädd för att någon ska se vad man skrivit (det spelar liksom ingen roll, det som spelar roll är att man själv mår dåligt av det, eftersom man gjort någonting som man troligen inte står för, inte varit sig själv), ta bort inlägg på facebook för att man efter en stund tänker - tänk om någon annan tycker jag är konstig, man känner liksom obehag.. Man vågar inte vara sig själv, man måste ljuga ljuga ljuga... Det är det värsta jag vet!

Grejen är den att det här är verkligen det värsta värsta värsta jag vet. För gör jag någonting fel, mår jag dåligt över något. Men då gör jag det jag kan för att göra det till det bättre sen istället. Säger sanningen. Skulle aldrig ljuga. Jag står för det jag gjort! Jag är mig själv. Jag gillar inte människor som är falska. Som ljuger. Ingen är perfekt och gör man misstag får man fan må dåligt över dom också. Man blir ändå bättre av dom i längden.

Det sämsta en människa kan göra är att ljuga, hålla saker inom sig och tro att det blir bättre. Man är bara dum mot sig själv. Man förlorar på det i längden. Jag har varit där själv. Men jag har lärt mig. Så för fan, börja prata om saker. Håll ingenting som gör att ni mår dåligt inom er! Med vem som helst, om vad som helst. Det är viktigt, fast en del blundar för det!

Ja, jag är lite frustrerad. Tycker lite synd om.

Och ni känner mig. Ändå är det såhär.
Jag blir sårad. Samtidigt som jag vet att jag växer.
Punkt.