flash.

Jag vet hur det känns, som när en blixt slår ner från en klarblå himmel. Det är smärta, man är liksom inte värd det, inte ett dugg. Men man står ändå där och har blivit träffad av blixten, man får lida för någon annans misstag. Det är en rädsla, precis som på riktigt. Men man blir bara bättre av det, hela tiden. Så tänk på att blixten är bra, egentligen, efter ett tag!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0