Julen närmar sig med stormsteg. Det gör liksom mer ont än är roligt nu sen 3 år tillbaka! Det är inte känslan av att vara barn jag längtar efter mest. Det är mormors närhet, hennes köttbullar, hennes julklappar, hennes kramar, hennes 400 tomtar, allt med henne! Det är inte som jag vill att det ska vara, och det är svårt att vara utan det. Sen att ångesten är på en högre nivå i år beror nog mest på att Lars familj är här och jag är där hemma med min familj. Men ändå känner jag mig så kluven! För hans familj är min familj och min familj är hans familj. Ja, så är det ju faktiskt! Men det känns som det kvittar, jag jobbar tills sent imorgon och på julafton, det känns nästan lika bra! Även om det känns hårt att säga det. Jag hinner hem till julmiddagen och tomten, det är det som räknas. Jag har en julklapp klar och hinner inte med att fixa någon mer. Men jag får vara med dom som betyder mest och det är väl ändå det som räknas tror jag? Längtar mer tills på tisdag. För så himla mycket saknar jag faktiskt mina kära vänner just nu! ♥

God jul.